Koltrasten här utanför, han sjunger som besatt. Han skiter tydligen i att det är midsommar och dags för honom att sluta, det gör mej glad.Allt som jag bekymrar mej för verkar ordna sej just nu, lite snopet mitt i lättnaden, för vad ska jag då oroa mej för??Nu ska jag gå på fest i alla fall och träffa folk jag inte känner, det ska bli kul. Ovant för mej är också att jag inte har hjälpt till med att ordna lekar och sånt, skönt.

midsommarafton i stan, det är nog nästan det bästa jag vet. Alldeles stilla och öde på gatorna och det känns som om fåglarna tar tillbaks stan för ett tag. Jag har alltid gillat att vara kvar här över midsommar. Jag minns en gång:Jag och en vän hade följt med hennes pojkvän och hans kompisar till nånstans ute på landet. Mitt i natten rymde vi därifrån. Alla sov och vi bara gick. Det var ljust förstås, och fågelsång, förstås,... Vi fick vänta i över en timme på bussen till Nortälje och sen fick vi vänta där också. Inne i stan köpte vi en massa lösgodis och satte oss på en bänk. Vi kände oss som om vi hade vunnit ett pris, eller som om vi hade kommit ifrån något hemskt i blotta förskräckelsen, en lättnadens suck.Jag saknar henne.